Hur lång tid han har kvar vet vi inte.
Det gör fruktansvärt ont i hela mig av att se hur pappa blir sämre och sämre.
Han är nu i palliativ vård (vård i livets slutskede), mina dagar består just nu av att jobba, köra till sjukhuset till pappa, köra hem och sova. Vi är fyra systrar och vi har bestämt att pappa aldrig ska vara själv, vi hjälps åt att täcka upp hela dygnet.
Mina besök här på bloggen kommer inte att vara särskilt täta den närmaste tiden.
Min och pappas hand!
Den här texten är vad jag känner nu!!!!
Din smärta är min smärta
Under min vandring på denna runda jord
har jag känt fysisk liksom mental smärta
Benbrott, skärsår och stor kärlekssorg
Trott mej känna den maximala smärtan
Men inget kan jämföras med smärta jag känner
när jag ser dej lida, ser dej slitas sönder inifrån
Gång efter gång grinar ödet i ditt ansikte
Jag står vid sidan om och känner mej hjälplös
Vill så gärna lindra dina fall, smeka din kind
Det hugger i mitt hjärta att se dej våndas
Samtidigt vet jag att smärtan i mitt hjärta
är inget jämförelse med din.........
Texten har jag lånat HÄR på sidan www.poeter.se.
Känner inte dig men tycker mycket om din blogg, du inspirerar massor med ditt material m.m.! Fy för cancer. Ingen ska behöva uppleva det du/ni gör nu...:( så ledsen för er skull! Kämpa på!! Livet är ofantligt orättvist ibland... ❤ #fuckcancer
SvaraRaderaTack Elin för din ord! Det har varit väldigt tufft.
RaderaNu har pappa somnat in och slipper ha ont.
Kram
Maria
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera